Långsegling med Balla Damen

Vi gick till närmsta restaurang, såg mest ut som en svensk campinguteservering. MEN så god mat, tre rätter, fördrink o en flaska vin=knappt 100 Euro.

Lena mönstrade på, ett glatt tillskott i besättningen. Vi gav oss av mot Corre, sista etappen på Saone. Dagens etapp blev 19,6 NM och 5 slussar. Nu har vi fått in rutinen i slussarna. De flesta slussarna har en höjdskillnad på cirka 3 meter. Maria får klättra upp med linan. Lena fick en plats vid vinschen för linan i fören. 

I Corre hittade vi till slut en trevlig restaurang, den enda i byn, Chez Max. Vi åt en väldigt god fyrarätters middag, inte så mkt grönsaker, om man inte räknar en jättehög med feta o salta pommes frites till grönsaker… både ost och dessert ingick, ostarna var superbra, Maria testade den franska specialiteten, Ile flottantes, typ vispad äggvita som flyter i vaniljsås, inget att rekommendera.

Efter en promenad ner till båten i mörkret sov vi gott.

 

Efter Corre kommer man till Canal des Vosges. Den är drygt 12 mil lång o har 93 slussar. Vi hade oroat oss för djupet i denna kanal, minimum 1,80 meter, men vi har ännu inte stött på några djupgående problem. I första slussen får man en fjärrkontroll för att styra slussarna. Funkar jättebra för det mesta. Ibland strejkar slussen, då ringer man till kanalbolaget så ordnar det sig ganska omgående, antingen på distans, eller så kommer en slussvakt i en liten vit bil o går in i en liten hytt vid slussen o trycker på några knappar o vips, så funkar slussen igen.

Första stoppet i Vosges blev Fontenoy-Le-Chateau, 11 NM o 11 slussar. En riktigt liten by, inte ens en öppen bar, men trots allt ett bageri.

 

En gästhamn med dusch, mkt glädjande, nu är det långt mellan duschtillfällena. På kvällen grillade vi. Note to myself: måste köpa bouleklot.

Efter en ganska tidig start, 9.30 var det dax för en lång dag, 24 slussar på 13 NM. Det tog knappt 10 timmar, alltså 1,5 knop i timmen i genomsnitt. Det tar tid att slussa.

Vårt natthärbärge denna dag blev mot kanalens kaj i närheten av Girancourt, en fin gräsmatta, med bord, bänkar o grillplats, inga andra bekvämligheter. Inte heller nån boulebana, men vi har ju ändå inga bouleklot. Här låg vi ensamma förutom hundratals (eller vem vet, ännu fler) skönsjungande fåglar.

 

Nästa dag började vi med 6 slussar uppåt. Därmed passerade vi högsta punkten, cirka 360 möh, på Vosges, nu är det nerförsbacke till Östersjön.

Vilken skillnad när vi började slussa neråt. Inte alls lika oroligt i vattnet inne i slussen. Maria behöver inte klättra uppför slippriga stegar med linor längre. Vi lade om rutiner med linor hit och dit. Nu sköts allt från båten. Lena som tidigare skött en lina i fören ”blev nu utan jobb”. Hon blev omplacerad som det heter. Inga ”hard feelings” hon fick ta hand om byssan istället. 

Jag ser båten som ett litet företag där en (kapten) styr o ställer, inget MBL, ingen facklig representation, inga löneförhandlingar (finns ingen lön). Besättningen är helt enkelt goda undersåtar… Så skulle vi kanske ha det? Eller inte!!!

Nåväl Lena som blivit omplacerad till byssan, detta skötte hon med bravur, serverade kulinariska mästerverk mest hela tiden.

 

Lena kombinerade jobbet i byssan med att springa mellan slussarna o supporta med linor vid slussarna. Det var tur att hon höll sig på land då flera av slussarna inte funkade som dom skulle. Lena med gedigna kunskaper i franska, fick upprepade gånger kontakta kanalbolaget (VNF=very nice friends😉) o be om hjälp. 

Nåväl efter 27 slussar o 14 NM kom vi fram till Thaon-Les-Vosges, dagens mål. Man hade kunnat avverka sträckan med rullator lika snabbt. Vi gick in på målfoto, 18.55 passerade vi sista slussen, slussystemet stänger 19.00.

Lena avancerar och utses efter fem dagar ombord till förste styrman, ingen dålig karriärsstege. 

Trötta o nöjda efter dagens tur gav vi oss ut på stan/ byn för att hitta någonstans att äta. Vi hittade Le Vosgeois, en ganska enkel sylta, som denna kväll hade mixed grill o karaoke! Jättegod mat, sång o musik tillsammans med lokalbefolkningen. Hög stämning o mycket skratt. Tack Lena, för att du ville följa med oss några dagar.