Långsegling med Balla Damen

Så, efter en dryg vecka är det dags (26 april) att lämna den fina hamnen i  Arcachon. När vi talar med hamnkaptenen Michel, så säger han med eftertryck, "ni måste kontakta Semaforen, en lots/sjöräddningstation, för Cap Ferret är inte å leka med".

 

Vi lyckas pricka in en dag med lagom vind, 5-6 m/s, högvatten, medström och fint väder för avsegling. Jag kallar upp Semaforen på VHFen, ”OK ni skall lämna nu? Gör det på egen risk, men håll kontakt med oss”.

Allt fortlöpte efter planen, vi prickade av boj efter boj och hade en annan seglare framför oss.

När vi närmar oss utloppet till havet ser vi brottsjöar och surfvågor runt omkring oss, känns kusligt och läskigt. Vid sista bojen på V-NV kurs innan havet ser vi att seglaren framför oss helt plötsligt girar 90 ˚ mot norr. "Vad fan nu då" hinner vi tänka. Strax därefter visar ekolodet på 2,5 m, och dyning på 2 m, INTE BRA ! Jag kallar upp Semaforen, ”ser er på AIS, NI MÅSTE GÅ ZERO ZERO!!!” Vi ser på ekolodet att vi närmar oss djupare vatten igen, skönt. ”Håll nordlig kurs i 0,6 nm, sen rakt västerlig kurs i 2 tim det är skutövningar efter kusten”.

Vilken pärs!!! Vi gick ju för tusan i prickad led !

Men vad vi förstått senare, ”flyttar botten på sig” beroende på vilka vindar som blåser. Har det varit hårda vindar några dagar så ska man ha det med i beräkningen, eller SEGLA ALDRIG IN VID CAP FERRET!!!

 

Efter ett smärre hjärtstillestånd, och några timmar senare kan vi ändra kurs, S-SV i en lagom vind och slör med sikte mot Bayonne, eller Hondarribia.

En härlig segling hela natten, Maria håller på att inskolas med att sitta vakt, och det är jätteskönt att vila en stund då å då. Auotopiloten sköter styrningen, ”det är så här det skall vara, när man har det som sämst”.

Konstiga dimbankar syns över land på efternatten, "shit skall vi få dimma?" Nähä, det är stadsljus från byar och städer, som återspeglas i natthimlen. Senare ser vi ett konstigt ljus, vad tusan är det? "Nä men det är ju månen", säger Maria. Halvmånen får formen av en croissant när den sakta stiger upp. Häftigt!

 

Vi beslutar att gå till vår första spanska hamn, Hondaribbia, där ska man gå in mellan 2 timmar före/efter högvatten står det i pilotboken. Jag tycker att det inte verkar stämma, ska vi ligga och cirkulera i flera timmar innan vi kan gå in? Jag ringer upp hamnkontoret, ”no problem, welcome”. Lite synd att inte pilotboken är bättre uppdaterad, har hänt flera gånger att allt inte stämmer med verkligheten.

 

 

Efter 23 timmar lägger vi till i vår första spanska hamn. Solen skiner och allt har gått bra, vi fick direkt ett positivt intryck av Spanien och hamnen motsvarade våra förväntningar med råge. I Arcachon kostade det 45 euro/dygn, här 17 euro. Vi "var tvungna" att gå upp och ta varsin öl på närmsta hamnkrog. Hela 4,50 euro för 2 öl!!!

På eftermiddagen blev det besök i gamla staden, så spansk, som tagen ur en film, vi njuter i fulla drag. På kvällen blir det besök på en mindre krog i ”gamla stan”. 3 rätter inkl.en flaska gott vin, bland det bästa vi ätit hittills 50 euro!!! Javisst ja vi fick ju även ett glas rom till desserten.

 

Efter någon dag blir det segling mot Mutriku, väldigt speciellt ställe. Man har byggt en by/mindre stad i den mest otillgängliga terräng man kan tänka sig. Något handikappsanpassat var det ändå, många hissar efter berget.

 

 

Nu är det dags att segla vidare, en fantastisk slör och läns mot Bilbao, med helt magnifika klippor och berg på vår babordssida forsar vi fram, och når på kvällen fram, efter 5 timmars segling tar det 2 timmar att hitta rätt hamn! Nja, vi ligger inte i Bilbao utan en hamn en mil utanför som heter Getxo.

 

 

Dagen efter ankomst, tar vi tunnelbanan(!) in till Bilbao och upplever en helt fantastisk dag. Med ett besök på Guggenheim museet, vilket var en helt fantastisk upplevelse. Jag har jobbat på Moderna museet i Stockholm i 20 år, och trodde jag sett mycket i konstväg, men detta var extraordinärt, och byggnaden var extremt speciell, ett konstverk i sig.

 

Jo det är ju så här. Även om man man är en tokig seglingsentusiast, så är nöjet att besöka olika ställen, och träffa olika människor den stora upplevelsen.

 

Sen bar det av vidare mot Laredo, en väldigt skyddad och bra hamn återigen (tjatigt?) En otroligt stor och fin playa, vi hade soligt varmt och skönt väder i kanske 2 dagar.

Maria for till Nice för att träffa en kompis. Efter nån dag risade vädret ihop sig helt, regn och kulingvindar, kallt som tusan, så när Maria kom tillbaks kände hon inte riktigt igen sig.

Efter 4 dygn i ruffen, ja så risigt var vädret, kan vi äntligen lätta och fortsätta mot Santander.