Långsegling med Balla Damen

Jag ankom till Torreveija tillsammans med Sören, den 1 juli 2021. Vi hade fått våra Covid-pass och fyllt i den spanska hälsodeklarationen innan vi gick på planet på Arlanda. 
Under Corona-perioden har Tommy, min gamla kompis, besökt Balla Damen med jämna mellanrum o kollat att hon mått bra.

Sören o jag hade myspys på Balla Damen i sex dar. Sen skulle Sören resa hem, men han missade flyget. Flygplatsen i Alicante är för stor för Sören, som är från Bagarmossen.

Samma dag tog jag upp Balla Damen på varvet i Torreveija, ny bottenfärg o vaxning av skrovet. Men Balla Damen blev som ny.

 

 

Under tiden blev det en hotellvistelse och Maria anlände till Torreveija. En värmebölja med 42 grader gjorde oss lite matta. Tur att vi hade hotell.

Vistelsen i Torreveija blev lite jobbig, värmebölja, en räkning på varvet på 2 400 euro, trubbel med försäkringsbolaget som inte var så pigga på att förlänga försäkringen, men efter ett byte till ett tyskt bolag är Balla Damen försäkrad igen, ett elproblem som löste sig med ett batteribyte och min kära gitarr gick sönder, men lite trälim gjorde susen.

Men ljuspunkter i tillvaron var ju våra träffar med Valle o Ann-Charlotte (en av Marias bokklubbskompisar), vi avverkade EM-fotbollsfinalen tillsammans på en liten italiensk restaurang. Dom hade åxå listat ut att Maria fyllde år o bjöd på middag hemma i deras lägenhet.

 

Efter tre veckor i Torreveija gav vi oss äntligen av. Första stopp blev Campello, cirka 34 NM, dock för motor pga dålig vind. Gullig by/stad, vi hittade en restaurang o jag åt sämsta entrecôten ever, men Maria fick bästa tonfisken.

 

Nästa dag fortsatte vi till en svajplats, Isla del Portixol, badade direkt från båten. Det var ett dåligt val, skvalpigt o sent på natten draggade vi, men hittade en boj att förtöja vid. Det blev inte mkt sömn den natten.

 

Eftersom vi var ganska trötta nästa dag, blev det en kort tur, 10 NM, till Denia, en otroligt flott hamn. Man sa oss att på kvällen och nästa dag skulle bli hård vind, åska o regn, så vi låg kvar en extra dag, som de flesta andra. Av regn o åska blev det inte mkt av, värmen höll i sig. Jag förstår inte hur man härdar ut att bo i dessa trakter.

 

Nästa stopp blev Valencia, vi startade i svag vind o 2 timmars motorgång. Men äntligen en halvvind som både ökade o övergick till slör, 8-10 m/s, 6-7 knop, fantastisk segling, 44 NM. 

Vi turistade i Valencia, vandrade runt i gamla stan, fina små torg med trevliga restauranger, apelsinträd längs gatorna. Men den stora sevärdheten var Cuitat de les Arts, ett centrum för teknik, natur, design o vetenskap, dessutom Europas största akvarium, Oceanografico.

 

Bredvid oss i marinan en svensk båt, en Swan 45, över en öl tillsammans med ägarna, Odd o Mia, kommer vi fram till att vi har flera gemensamma bekanta. Världen är liten.