Långsegling med Balla Damen

Franska Rivieran
Istället för att segla till Marseille tog vi bussen, spännande att färdas genom det franska landskapet som skillnad till att färdas på havet.
Marseille är Frankrikes näst största stad. Som alltid i stora städer ser man mycket ”trasigt” både människor o byggnader. Vi vandrade omkring i den gamla hamnen, stor hamn å stora båtar.
Vid 19-tiden tog vi bussen tillbaka igen. När vi kommit halvvägs o skulle byta buss, visade det sig att sista bussen till Port-Saint-Louis-du-Rhône redan gått. 
Äh vi tar en taxi, det är ju bara två mil. Vi letar, men ingen taxibil eller taxistation. Vi går på en mindre gata där det finns en bar å levande musik. Vi frågar bartendern om hon kan ringa en taxi. Taxi? Nu? Klockan 8 på kvällen. Non, non!!! För sent, men jag slutar om en halvtimme så kör jag er. Vilken tjej!!! Vi tog ett varsitt glas vin å lyssnade på livemusik medan vi väntade.
Tjejen pratade mycket dålig engelska, men med hjälp av Google translate kunde vi kommunicera hjälpligt. Hon hade fullt ös på bilradion, bara gamla godingar från sent 1900-tal. Så det blev musikquiz på vägen hem. Återigen vad många trevliga å hjälpsamma människor det finns.

 
Vårt första stopp på färden österut längs Franska Rivieran är en ö strax utanför Marseille, Iles du Frioul. Där blev vi liggande tre dagar pga Mistralvinden. När vi lämnade öarna, seglade vi förbi den berömda lilla ön Ile d’If, där Edmund Dante satt oskyldigt dömd å fängslad i början av 1800-talet. Han är nog mer känd som Greven av Monte Cristo.
 
 
När vi skulle gå in till hamnen i La Ciotat, hade vi en rolig upplevelse, vi kallade upp hamnkontoret på VHFen, hamnkaptenen som svarade talade ganska bra engelska, hon sa gå direkt in till höger när ni kommer innanför piren så möter jag där. Men vi såg ingen på högra sidan, däremot stod dom på vänstra sidan å vinkade. När vi sedan kom till hamnkontoret å hon skulle beskriva var toaletter å dusch låg, så sa hon att det ligger en trappa upp, men det låg en trappa ner. Vi höll god min. Hon hade svårt för vänster å höger, upp å ner (vilket parti röstar hon på?).
La Ciotat är en mycket mysig liten stad, så ”fransk”, små gulliga hus i olika färger, fina blomkrukor, smala gränder med små fik å restauranger.

Nästa stopp blev Toulon, Frankrikes största marinbas i Medelhavet, många stora militärbåtar. Från Toulon tog vi tåget till Cannes för att träffa Marias kusin Leo, Jennie, lille Sven, morbror Sven-Leo och Ingrid som var på semester i Cannes. Vilket sammanträffande! Vi åt en god lunch vid stranden.

Från Toulon fortsatte vi till Bormes Les Mimosas, cirka 25 NM, god vind å vi loggade nästan 7 knop. Detta var återigen en rolig hamn med integrerat bostadsområde. Dom boende hade tillgång till sin båtplats i stort sett utanför dörren.
 
Nästa hamn blev St Maxime, motorgång hela vägen, pga väldigt lite vind. En helt fantastisk liten stad, smala gränder, små butiker å restauranger. Svenska kungafamiljen har sitt sommarställe här. Det var prins Bertil som köpte huset någon gång under 40-talet. Det var här i St Maxime som han lärde sig spela boule (eller petanque som det heter på franska). Tvärs över viken ligger Saint Tropez. Vi tog pendelbåt dit, cirka 10 minuters resa. Överraskande nog var hamnen inte alls så stor som vi väntat oss, men vilka stora båtar! Hamnen har plats för 735 båtar, vi har legat i flera hamnar som har dubbelt så många platser. Vi fick se norske kungens båt här, Nariida, en 100 fot stor segelbåt.
 
 
Man kan inte lämna Saint Tropez utan att dricka ett glas champagne!
 
 
Vi bestämde oss för att vända västerut igen, och återgick till Bormes Les Mimosas från St Maxime. Hör o häpna, vi hade en hel dag med regn, skönt att ligga i båten å slappa å läsa hela dagen. Vi träffar Marie å Göran, från Järfälla, dom ska göra samma resa som vi, längs floder o kanaler i Europa. Kul att utbyta planer o erfarenheter.

Efter några dagar i Bormes Les Mimosas fortsätter vi till Porquerolles, en ö som ligger ungefär mitt emellan Cannes o Marseille.  Här 
ligger vi några dagar, vad man slås av är att fransmännen är så artiga och trevliga. OK här är det ungefär samma priser som i Sverige men det är det värt. I spanska hamnar var det väldigt mycket hög musik, stora hotellkomplex, nu när vi är Frankrike och den Franska Rivieran så är det helt fantastiskt.
 
 
Helt galet! när vi anlöper hamnen på Porquerolles står en man som pratar svenska på bryggan och ger besked vart vi ska lägga oss. När Maria pratar med Ludde visar det sig att Maria gått i samma klass som hans kusin, ja, världen är liten.”Ludde” och hans trevliga fru Britta bjuder oss på ett glas vin ombord på deras båt, vi får en historiebeskrivning om ön och annan intressant information, vi går på restaurang och äter och har en trevlig kväll. Tack Ludde och Britta.

En otroligt märklig företeelse, på morgonen kommer ett ”tankfartyg” med vatten, den ligger väldigt djupt i vattnet och på em är den hög som ett hus. Ön har ingen egen vattenförsörjning utan vatten transporteras från fastlandet varje dag.