MENY
Den 16 april klockan 8.00 lämnar vi La Rochelle, en väldigt bra hamn och trevlig stad. En sträckbog mot udden på ön Ile d’Oleron där strömmen börjar bli jobbig, motström vilket gör att vi i princip kryssar fram å tillbaks utan att vinna väg. Det blir till att gå för motor, men solen skiner iallafall och dyningen är mäktiga. Det är ju hela Atlanten som ligger på. Vårt mål är Port Medoc. Vi har lagt in kurs och mål i Navionics-programmet, då väljer programmet en lämplig rutt, det är bara det att den tycker att vi skall segla över ett grunt område så det gör vi inte.
När vi på kvällen når inloppet till Girondefloden som leder mot Bordeux får vi en kraftig motström, vi gör som sämst 1,7 knop och vi skall gå ca 10 nm. 22.30 går vi i mörker in i hamnen Port Medoc. Port Medoc var en trevlig hamn. När vi klarerade ut efter någon dag fick vi som tack för besöket en flaska vin av de trevliga hamnvärdinnorna, av mig fick dom varsina pussar på kinderna på franskt vis.
Den 18 april på kvällen lämnar vi Port Medoc, 75 nm framför oss. Vinden är svag så det blir motorgång, lite drygt å sitta ensam hela natten, men jag har mina kära autopiloter till hjälp. Det är förvånansvärt lite trafik, ett antal fiskebåtar syns på efternatten. I gryningen når vi Cap Ferret, inloppet mot vår hamn. Vi får cirkulera runt en angöringsboj i en timme tills det blir ljust. Vi skall gå mellan röda och gröna bojar men den gröna är borta. Några gröna bojar står på marskland, vilket gör oss fundersamma, är det inte bättre å gå mot som vi tror djupare vatten. Framför och runt om oss ser vi skräckinjagande surfvågor, riktigt läskigt att stäva in mot dessa vatten. Vi väljer en väg som vi tror går mot djupt vatten, men ekolodet går ner mot 5-4 m och dyningen är kraftig, då dyker en fiskebåt upp, dom skriker å viftar, följ oss. Dom lotsar oss mot den rätta infarten, på sjökortet ser det ut som vi seglar på land. Sakta lugnar allt ner sig, bara det att vi har en kraftig motström, återigen 1,7 knop, jag blir tokig på detta tidvatten.
I Port La Vigne kommer vi inte in, lågvatten. Vi stävar istället mot Port Arcachon, här kommer vi inte heller in till bryggan. Efter en timme hittar vi så äntligen en plats i som det visar sig, en jättehamn, näst största hamnen på Frankrikes Atlantkust. Vi klarerade in på hamnkontoret, en väldigt pratsam hamnkapten tog emot.”Jag tog 2 öl till lunchen, så ni får förstå att jag inte är så skärpt” skojade han, ”jo förresten jag känner en svensk kvinna, vad heter, I love you på svenska?” Michel var en trevlig prick om än lite väl pratig, fast på bra engelska. Här blir vi kvar i en dryg vecka. Vi har sagt att vi seglar inte i dåligt väder, ingen motvind, inget regn och absolut ingen galewarning. Innan vi lämnar ska vi kontakta fyren på Cap Ferret, för att diskutera bästa förutsättningarna för att passera de kritiska sanddynerna vid inloppet, känns tryggt och seriöst.
Arcachon är en väldigt trevlig och fin stad, stort utbud av restauranter och en del sevärdheter, Eiffel gjorde nån form av examensarbete här, ett miniatyrtorn ca 10—15 högt. En tur till Bordeaux blev det också, ganska sliten stad med många utslagna människor. Men vi hittade en liten bar som heter Petit Pierre, där vi tog ett glas vin.
Väldigt svårt att vänja sig vid tidvattnet, var 6:e timme ser man nästan bara land utanför hamnen, och 6 timmar senare en massa båtar som far omkring, i detta”floddelta” finns ca 30 småhamnar, svårt att förstå.
Ibland måste tvätta också.
0