Långsegling med Balla Damen

Väl på plats i Saint-Jean-de-Losne, hyrde vi en lägenhet i ”stan”, 700 kr/natt för två personer. Tack Hassan.

 

Jag var något orolig för reparationskostnad av propelleraxel, koppling, motortassar mm. Hade fått en felaktig prisuppgift på dessa reservdelar av varvschef, Phillippe, 29 000 SEK!!! Det visade sig vara helt feluppskattat. Notan slutade på 40 000 SEK. Nu hörs inga vibrationer och motorn sköter sig som den ska.

Sjösättningen var planerad till 2 maj, men blev framflyttad till 3 maj klockan 11, men inget hände, klockan 12 gick personalen på lunch. Då blev vi smått förgrymmade och sa till på skarpen. Grabbarna avslutade sin lunch klockan 13 istället för 14 som verkar vara brukligt.

Balla Damen lastades på vagn lugnt o försiktigt. Jag sa till traktorkillen att han skulle ta det väldigt försiktigt vid iläggningen ”för jag har ett glas champagne stående på bordet, å det vill jag inte ska välta.” Dagen efter kände alla på varvet till mitt glas.

 

Äntligen kunde vi avgå. Fint väder, 19 NM, 2 automatiska slussar, ingen personal finns vid slussen. Man sköter öppning o stängning på egen

hand, via elektronik. Första slussen var en rysare, en knop till aktertampen gick upp så vi for runt som en jojo i det forsande vattnet.

Slutligen kom vi till Pontailler. Här la vi till direkt vid stadens kaj.

 

Smidigt, enkelt att komma iväg nästa dag. Nu hade vi kommit på ett smart sätt i slussarna med linor och brytblock, vinscharna fick hjälpa till att sträcka linor. Inga intermezzon i slussarna längre.

 

Vi tuschade lerbotten vid ett ställe, farten gick ner 1-2 knop=mjuk landning. Vi kom loss.

Vi angjorde en brygga i Gray, ingen avgift men inte heller några faciliteter. Vår vana är att gå och ta en öl eller ett glas vin när vi har avslutat dagens etapp. Men baren öppnade inte förrän klockan 16. När vi senare satt på baren insåg vi att något var på gång på stadens huvudgata och enda rondell. Långa köer, blinkande ljus o sirener. En traktor körde runt runt i rondellen. Förmodligen protesterade han mot något, förhoppningsvis mot kriget i Ukraina.

 

Ny dag och nya äventyr, planen var att gå cirka 40 km som till slut blev 70 km.

Vi gick på/studsade över en dybank ganska rejält, kändes som båten dunsade över kullerstenar, men Balla Damen studsade av o vi kunde fortsätta. 

 

Vid en sluss blev det lite tokigt, en rackarns massa undervattensvegetation, varvid propellern blev omsorgsfullt inbakad i sjögräs. Vi var tvungna att fixa detta. Vi lade till vid en flytbrygga o kapten Jonsson, tillika badkruka o dålig på att hålla andan nödgades dyka ner o avlägsna nämnda vegetabiliska produkter som omslutit både propeller o axel som en kärlekskrank boakonstriktor. Efter lite extra meck kunde vi fortsätta mot tänkt natthamn.

Navigatör Kallerhult hade dock missat den lilla detaljen att infarten endast var en meter djup, bottenkänning igen. Det var bara att vända om o planera om för en ny natthamn=längre dagsetapp. 

Vi kom till en trevlig sluss, som faktiskt var bemannad. Hönsen gick fria på slussplan och en åsna gick strax intill, dessutom sålde slussvakten lokalt vin. Det kunde vi naturligtvis inte motstå.

Vi gick in i en sluss,portarna bakom oss stängdes, efter en kort väntan öppnades slussportarna framför oss, ingen höjdskillnad alls, vi förstod inte den slussens funktion…

Efter en lång o smal tunnel, 680 meter, skulle vi bara avverka dagens sista sluss för att nå natthamn om cirka 30 minuter. Nu hade dock slussen stängt, klockan hade blivit 19.10. Det blev att förtöja vid 2 stålpollare, men det går ju bra när det inte är nån dyning eller havssjö att bekymra sig för.

Därmed blev det en kort dagsetapp för att nå vårt första delmål, Port-sur-Saone. En vilodag, och vi inväntar väninnan Lena här.