Långsegling med Balla Damen

 

Nästa dag började med motorgång å skumpig sjö. Vi övervägde att vända eller ta en tidigare hamn än beräknat. Men så sakteliga vred vinden så vi fick en bidevindbog och loggade 6 knop ibland, härlig segling. Efter 6 timmar anlöpte vi  Sant Carlos De La Rapita. Enligt pilotboken skulle detta vara en flott hamn, men vi blev besvikna, visserligen fanns det en pool å en bar. Men vi fick en sunkig båtplats, mitt i en myggbarnkammare.

 

Varje gång man anlöper en hamn, bör man anropa capitanerian (hamnkontoret) på VHFen o få instruktioner var man ska lägga båten. Oftast får man svar på anrop, men på knagglig engelska, men det ordnar sig alltid, en eller två marineros kommer o möter på bryggan o tar emot tampar o hjälper till med mooringlinan, som skulle kunna tjänstgöra som musselodling. 

 

 Sedan är det dax för ett besök på capitanerian. Pust, suck o stön. Samma där, oftast är engelskakunskaperna minimala. Men även detta löser sig. Pass, båtförsäkringsbevis o båtregistreringsbevis ska kopieras, formulär ska fyllas i, inte sällan ska samma uppgifter fyllas i flera gånger men på olika dokument. Proceduren kan ta allt från en halvtimme till en timme, ibland är två eller fler personer inblandade i mottagandet av en båt, men vi misstänker att dom ofta snackar skit med varandra istället för att fokusera på uppgiften. Man är smått omtöcknad o uttröttad efter denna process. Vi har därför som tradition att uppsöka närmsta bar för någon form av förfriskning. Vad det anbelangar så gjorde Maria en gång ”grodan” att beställa Sangria, och fick in en hel kanna (typ 1 liter), inte 1 glas. Jag fick ledsaga nämnda dam till båten (äh, så farligt var det inte).

 

Det som för övrigt slår mej är, alla vi möter är trevliga o hjälpsamma, trots språkbarriärer, men man får inte glömma att spanska är ett stort språk (näst störst i världen). 

 

Jo, just det, vilka fantastiska marinor o hamnar vi besöker i Spanien, flott som tusan, välordnat, bra kajplatser, toa å duschar. Hamnarna är väl bemannade, i regel finns det marineros dygnet runt. Det känns alltid tryggt i hamnarna, med låsta portar till alla bryggor. Pris varierar 17-50 euro. 

Våra gästhamnar i Sverige har lite å jobba med. Vi var i Västerviks Marina för cirka 4 år sen. En jättefin marina, men det som skavde var att städning och underhåll var under all kritik.

 

Sen är det billigt i Spanien, två stora öl, cirka 5 euro, en drink 5 euro. Handla mat och vin är typ halva priset mot hemma.

 

En reflektion som jag gjort.

När man seglar med antingen sin kära/livskamrat eller med ett gäng kompisar eller bekanta, så är det inte så konstigt att det blir ”friktioner”. Tussar man ihop en grupp på två eller flera på en så begränsad yta som en liten segelbåt utgör, då är det inte konstigt om man blir smått irriterade på varannan ibland. Seglar man över Atlanten så har man ju lite svårt att hoppa av. Seglar man med sin käresta mellan hamnar i ett 35-40 graders land, blir det också lite tufft ibland. Nu är det inte så att jag vill beklaga mig. En livsdröm sen 12-års ålder har gått i uppfyllelse.

”Men vad gör jag här egentligen?” Jag o Maria kommer, gång efter annan, fram till att segla ut till en ö i Stockholms Skärgård, hoppa upp på en klippa/berghäll, tända grillen o njuta a natur o tystnad. Har man tur sitter där en man med en cello o spelar ett klassiskt stycke (ja, det hände oss faktiskt på Kymmendö förra sommaren).

Vi har inte blivit osams ännu, Maria o jag. Vi måste jobba på att få egentid ibland, både ombord o iland ibland. 

Detta var bara en liten reflektion. Ibland tenderar dessa reseskildringar som vi seglare skriver, som att allt är bra hela tiden. Men det är faktiskt som livet är även på land. Ups and downs.

 

Vi har lämnat Costa del Sol å Costa Brava bakom oss, och följer nu Costa Azahar å Costa Dorada, naturen är förändrad, mkt mera träd å skog längs kusten. Mycket vackrare än det ökenliknande landskapet längs södra Spaniens medelhavskust.

 

En del av läsarna av bloggen, har undrat hur det gick för Sören, om han fortfarande är kvar på flygplatsen i Alicante. Nejdå, till slut kom han välbehållen hem igen.

 

Nu är vi framme i Barcelona, vårt första delmål på vår seglats mot Sverige. Det blir sightseeing här innan vi lämnar denna hamn.