Långsegling med Balla Damen

Det har gått ungefär 6 veckor sedan vi lämnade Canal de Vosges i Frankrike, en flaskhals mellan Östersjön o Medelhavet. Här är det oftast endast 1,8 meter djupt, men under sommarens torrperioder kan det bli mindre djupt än så. I år har denna torrperiod inträffat mkt tidigare än vanligt. Några av våra nya Instagram-vänner, Royal Virgo, har nu hamnat i dilemmat att behöva lyfta upp båten o transponera den med lastbil förbi Canal de Vosges, för att sen kunna fortsätta söderut. Tack o lov att vi slapp detta problem o fick uppleva den fantastiska kanalen i nordöstra Frankrike.

Vår färd fortsätter på kanalerna i Tyskland. Dessa kanaler bjuder inte på några obehagliga överraskningar, djupet är konstant minst 2 meter. I de små motorbåtsklubbarna, där vi ibland går in för att lägga till inför natten, är det oftast grundare än så. Det är inte många centimeter mellan kölen o sjöbotten.

Ibland har vi fått vända ut igen o hitta en ny natthamn. Några gånger har vi fått lägga oss vid de långa kajer som finns längs kanalerna som främst är avsedda för pråmarna, men oftast finns en liten bit, i början o slutet av kajen som är avsedd för ”Kleinfahrzeuge”.

I Marina Bortfeld, firade vi midsommar. Matjessill o knäckebröd hade vi införskaffat på IKEA i Düsseldorf. Övriga ingredienser fick vi kämpa för. Närmsta affär låg 3 kilometer bort. Vi vandrade i stekande sol, fram o tillbaka. Vi hittade en dammig flaska snaps i affären. Även jordgubbar fanns att få tag på. Vår midsommarmiddag blev komplett.

Sista slussen i Elbe-Seitenkanalen var en ”slusshiss”. En helt galen konstruktion. En 100x12 meter stor ”bassäng” som hissas upp o ner. Vi åkte in i ”bassängen” bakom en stor pråm som fick ligga på diagonalen för att vi skulle få plats. Väl inne, var det bara att hoppa iland o förtöja Balla Damen vid bassängkanten. Sedan hissas hela "bassängen", inklusive vatten, pråm o Balla Damen ner. Tre minuter senare var vi 38 meter längre ner. Mycket märklig känsla!!! Vilken konstruktion!!!

I Möllner See lade vi till vid en liten motorbåtsklubb, ja vi gick på grund på vägen in, men vi borrade oss igenom leran, o det var det värt. Framme vid bryggan var det djupare. Här träffade vi Hafenmeister Helmut, 86 år. Först var han lite bufflig o trumpen, han anmärkte på vår förtöjning, o ryade på tyska till Maria att göra si o än så. Till slut var vi alla överens om förtöjningen o kunde gå upp till Helmuts hamnkontor. Här vände Helmuts stränga humör till ett under av gästvänlighet. Han förevisade hamnens bekvämligheter, som dusch, toa o sophantering. Balla Damen inkl skeppare blev nogsamt inskrivna i Helmuts liggare. Vi fick skriva upp vår beställning på morgonfrallor på en lista. Äntligen efter alla praktiska göromål, fick vi slå oss ner vid baren, men gud nåde den som satte sig på Helmuts plats. Öl kunde beställas (1 Euro styck), behöver väl inte tillägga att det var Helmut som tog upp beställningen. Ölen serverades, av Helmut, som tog en öl själv o slog sig ner. Efter en liten stund reste sig Helmut o hämtade snapsglas o en flaska med nått starkt, som han bjöd på. Helmut pratade ingen engelska och vi är dåliga på tyska men det går att kommunicera endå. Helmuts fru (dom har varit gifta i 60 år) i samma ålder städade bryggor, tvättade osss for runt som en iller.

Efter de fem sista, lugna slussarna på Elbe-Lubeckkanalerna, går vi till Lubeck, oj vilken häftig stad. Vi firar med champagne, vi har gått hela vägen från Medelhavet, passerat nästan 200 slussar, gått på grund ett otal gånger, fått sjögräs i propellern, legat på varv över vintern, fått problem med motorn åtgärdade OCH träffat så många trevliga människor.

Vi har nog tagit rekord som långsammast på Europas floder o kanaler. Nästan 3 månad, 1 månad i höstas o 2 månader nu. En del gör detta på en knapp månad, men vi har inte haft nån brådska, vi har fått uppleva så mycket trevligt.

När vi anländer till Travemunde o ska lägga till i gästhamnen börjar ett oljud o konstiga vibrationer från motor o drivlina. Förstår inte vad som hänt. Vi går upp till hamnkontoret. Vi får veta att masten har kommit, och att vi kan masta på, på måndag o att det finns en mekaniker som kan titta på motorn på måndag. Helgen blir lite orolig, innan mekanikern kan titta på motorn, o avhjälpa felet.

Helt galet har tydligen motorn "satt sig" i nya motortassar som har en gummikärna, och påverkat vinkeln till propelleraxeln som då gör att det blir en brytning och därför vibrationer. Mycket märkligt med tanke på att H2O varvet bytte dessa motortassar, axel och koppling.

Efter lyckad påmastning, o övriga förberedelser är Balla Damen klar för att få segla igen.

Vi beger oss över till Burg auf Fehmarn. Äntligen under segel! Fin segling, halvvind,5,2 knop i snitt. En mycket nöjd kapten!!!
Nu väntar två danska hamnar, innan vi är hemma på svenska vatten igen.